Mitt i bilden

Jag befinner mig mitt i mina bilder men jag syns aldrig på dem. Det är de situationer och sammanhang jag hamnar i som skapar möjligheterna till bilder. Ibland söker jag bilden, ibland söker bilden mig. Jag kanske inte bara kommer skriva om bilder, det får bli lite som det blir.

Uj, va lata dagar

Oj, nu har jag inte skrivit om lata dagar sedan i fredags. Så lat jag är! Får väl gå igenom vad har hittats på de tre seanste dagarna. Dessa dagar har precis som de andra nästan bara gått åt till att göra sådant som är trevligt och inte allt för betungande. För alla moraltanter så kan jag säga lugnanade att våra lata dagar inte innebär att sitta framför TVn hela dagarna och äta winerbröd.

Efter att jag hade skrivit i fredags eftermiddag höll min fru på med att fixa med de nyinköpta gardinerna. Det gick som vanligt, nämligen att symaskinen började krångla och dumma sig när det var en eller två sidor kvar att fålla. Eftersom min fru känner sin symaskin nu mera så visste hon att det är bara att gå och göra något annat och låta masiknen vila sig lite. Till på köpet gick lampan i maskinen sönder.

På lördagen skulle mins frus föräldrar komma och lämna tillbaka några böcker vi hade lånat åt dem och samtidigt skulle vi bjuda dem på lite mat. Eftersom symaskinen är ett arvegods från min frus mamma så fick hon den ärofyllda uppgiften att kolla igenom masiknen och hitta lampan i den.

Dagen avslutades med en promenad på stan.

Sedan blev det söndag. Denna dag började med ett sent uppvaknande och ännu senare uppstigning på grund av var sin spännande bok.

Sedan var planen att åka till Rimforsa för att titta på två hus.

Hus nummer ett var Rimforsa station. Ett riktigt fint hus i bra skick men igentligen lite över våra lilla budget.

Misstänkte starkt att ägaren till stationen gillade att fiska.

Ett världsrekord i stenkastning därifrån låg detta vackra hus. Detta hus hade många fördelar. Skicket på utsidan och skicket på stora och jobbiga saker som fasad och tak, priset och att det snyggt. Minus var att det såg ut som sju svåra år på insidan och att det värmdes av en elbaron. Trots att detta hus skapade ett visst sug och hade jättestora möjligheter så bestämde vi oss för att Rimforsa inte är något för oss. Det är över tre mil till Linköping och dessutom tre mil åt fel håll.

Så blev det idag (måndag). Det blev en tur på stan för att lämna tillbaka de böcker min frus föräldrar hade kommit med på lördagen. Samtidigt lånade min fru två böcker om möbeltapetsering och jag lånade Anders Petersens fotografier 1966-1996. Den ska jag njuta av ikväll.

Anledningen till att min fru lånade två böcker om möbeltapetsering var att innan vi gick ut hade vi fått ett samtal från auktionshuset om att vi hade an gammal fotölj att hämta ut. Frugan anmälde sig genast till en "klä om möbler kurs" hon hittat hos Folkuniversitetet. Ska bli spännande att se den klar om ett par månader.