Mitt i bilden

Det förbjudna ordet

Det finns ett ord som alla som håller på med någon form av kreativt skapande måste förhålla sig till. Ett ord som många tycker är tabu medans andra tycker ordet är helt naturligt och kan prata om det som det var vilket annat ord som helst. Jag tillhör nog den första gruppen. Den som absolut förhåller sig till det men knappt vill ta ordet i min mun, för så fort man tagit det i sin mun blir man readucerad till amatör. Men nu tänker jag spotta ut det ändå, sedan kommer jag kräkas ut kaskader av detta skamliga ord.

Inspiration

Där kom det. När jag läste bild på gymnasiet fick jag höra det. Inspiration är något för amatörer och är abslut inte något man kan gå och vänta på. Det är som att sitta hemma och vänta på att det ska bli kul att gå till jobbet. Inspiration kommer till den som har förtjänat det!

Sedan dess har jag varit rädd för ordet. Inte för att jag inte känt inspiration eller saknaden av den ibland utan för att det är så skamligt att säga det. Och jag vet att det stämmer. Om jag inte skulle plåta bara för att inspiration inte fanns så skulle jag bli sittade hemma väntande och det skulle aldrig bli några bilder. Det är inte för än jag bestämt mig för att plåta något eller ta med mig kameran till någon viss situation inspirationen kan uppstå.

Vad skapar då denna känsla för mig?

Att se och uppleva något som jag inte brukar. Det kan vara allt för en lång semesterresa till en promenad eller därimellan besöka min släkt i Askersund.

Likasinnade och den totala fokuseringen. Att åka någonstans bara för att hänge sig åt att använda kameran, gärna tillsammans med någon som känner detsamma. Liknade kan vara att träffa andra och prata foto utan att plåta, som typ fotofika som jag ska på imorgon. Detta kanske är mindre inspiration och mer knuff i baken.

Ett vackert ljus eller liknande. Detta är som att bli placerad framför en halvmålad tavla, det är bara att fortsätta. Men här finns det en risk. Det är väldigt lätt att bara fortsätta tavlan som den ser ut att vara tänkt att bli. Detta blir lätt opersonligt utan egen uttryck. Tänk vacker solnedgång och inget annat i bilden. vackert men opersonligt och man har redan tröttnat efter två stycken.

Här kan vi snacka inspiration. Tog denna bild både med SV film och digitalkameran.

Något mer som alltid funkar som inspiration är musik. Vilken musik ändras hela tiden. Just nu är det mycket Melissa Horn. (Här skulle det ligga en såndär snygg bild direkt från yountube men så duktig är ja inte. Fattar inte att jag inte kan få det att funka. Jaja, så är det.)

2010-02-06 22:54   lumor_

Det verkar laddat det där ordet för dig hörru :)
Intressant att du tar upp det. När jag läser det duskriver kommer jag nämligen på att jag inte tänkt ordet inspiration på länge. Inte för att jag inte varit inspirerad men jag har inte riktigt ordet i min funderingsvokabulär nu för tiden.
Det jag tänker på är ifall jag är kreativ eller inte. Självklart är det lättare att vara kreativ när inspirationen flödar men man kan faktiskt vara det även utan särskilt mycket inspriration. Jag tycker att jag är kreativ även när jag gör sådant där skapande som jag måste. Att redigera bilder åt kunder är inte alltid så inspirerande men jag finner ändå någon sorts glädje i att skapa bilder som kommer någon annan till del eller som kommer till användning på något sätt. Riktigt skönt när man kommer in i ett fint flow där man oinspirerad eller ej tuggar igenom en mängd bilder i PS och ser att resultatet blir fint hela vägen.
Roligast är ju förstås när det sammanfaller med nyskapande och för egen del nya upptäckter och grepp, alltså när man råkar bli inspirerad...

Intressant med de där fina motiven du skriver om. Jag känner igen mig i din beskrivning. Den halvfärdiga tavlan blir sällan sådär särskilt intressant när man bara fyller i det som saknas. Några av mina bästa bilder har jag gjort när jag skapat hela sammanhanget, arrangerat motivet och gjort en genomtänkt ljussättning (ingen halvfärdig tavla) och några av dem är ögonblicksbilder där motivet fångats utan att jag riktigt varit medveten om det annat än på ett intuitivt plan. Väldigt sällan har riktigt bra bilder varit sådana där som haft ett motiv som tigger om att bli avbildat.

Tack för ditt blogginlägg som fick mig att fundera en stund. Hoppas att du kommer över din rädsla.

Svar från mc bruno 2010-02-07 08:30

Tack för din komentar! Hmm, krativitet är ett bra ord att ersätta det med. Kan man känna sig kreativ eller är det samma sak som att komma in i ett flow? Håller med om att det kan vara riktigt inspirerande att sitta med bilder i PS när man börjar komma på idéer och är pigg inte bara gör redigerandet statiskt.
Jag tycker nog de bästa bilderna är de som känns lite som en halvmålad tavla för mig men jag förstår att andra inte ser det. Som när jag klev in i dendär verkstaden i Habo.